Inlägg · Kåseri

Fram för nya traditioner

Helgerna är över, tomtarna har åkt upp på vinden och återstår nu gör endast de  tomtar som alltid finns på loftet. Det är en fröjd att plocka fram julsakerna, men fruktansvärt tråkigt att plocka bort dem. Efter julgransplundringen unnade jag mig dock en bukett tulpaner, samtidigt som jag summerade jul och nyår.

Julhelgen tillbringade vi utomlands. Ja, vi reste inte så värst långt bort, vi åkte till Norge där yngsta dottern bor med sin lilla familj och fick faktiskt uppleva en vit jul. Vi har alltid flängt runt på jularna – förr var det farmor och mormor som fick besök, sedan svågern och svägerskan och syrran, men det har alltid blivit några sena timmar hemma på Visingsö med kärnfamilj och julklappsöppning.

Men nu var det slut med det. Yngsta dottern som är nybliven mamma hade andra planer.

− Vi vill inte åka så långt med Tuva, förkunnade hon. Vi vill fira jul i Norge och vi vill att ni kommer hit.

I vissa fall är traditioner till för att brytas och vi valde då att packa bilen full med julmat och klappar och bege oss till grannlandet. Där gnistrade snön och granen stod grön och grann i stugan.

Vi fick en fin och stämningsfull julafton, men på juldagen brakade det loss. Efter avslutad kalkonmiddag fick svärsonen plötsligt ont i magen och gick och la sig en stund. Sedan dröjde det inte så värst länge innan han kom rusande genom huset på väg mot toan. Vinterkräksjukan hade golvat honom och jag började genast tjoa om vitpeppar.

− Har ni vitpeppar hemma? undrade jag som tror på gamla huskurer, men yngsta dottern skakade på huvudet.

− Jag har rosépeppar, svarade hon. Tror du det hjälper?

Det trodde jag nu inte. Hade bara en from förhoppning om att vi andra skulle vara immuna mot detta virus, vilket jag läst att man faktiskt kan vara. Men så var nu inte fallet.

Svärsonen tillbringade hela kvällen på toan. Och framåt morgontimmarna mot annandagen var det äldsta dotterns tur. Hon var fruktansvärt trött när natten övergått i dag och ville helst sova. Vi hade planerat att åka hem på annandagen och lyckades övertyga äldsta dottern om att detta skulle gå. Hon skulle få vila flera timmar innan vi gav oss iväg och sedan kunde hon få sitta och sova i bilen.

Yngsta dottern var dock skeptisk.

− Tänk om du eller pappa blir sjuka på vägen? sa hon snusförnuftigt.

− Det är nog ingen fara, svarade jag. Vi kanske är immuna mot vinterkräksjukan.

Alltså lastade vi bilen med alla väskor och klappar vi fått – fast beslutna att åka runt 17.00 för att hinna med sista färjan till Visingsö. Vi hade precis fått på oss jackorna och kramat om varandra när maken blev blek om nosen.

− Jag har ont i magen och måste på toa, sa han, varefter han kastade sig upp för trapporna.

Jag och äldsta dottern vände och gick in i huset.

− Pappa är dålig, så vi checkar in igen, sa jag till yngsta dottern. Vi får nog stanna en natt till.

− Vilken tur att ni inte hann iväg, suckade hon.

Maken var magsjuk hela kvällen och en bit inpå natten, och framåt småtimmarna var det min tur att hänga över toastolen. Immun var jag alltså inte och jag var fruktansvärt trött när natten övergått i dag.

Men vi bestämde oss ändå för att köra hem. Äldsta dottern och maken hade piggnat till och det blev jag som satt och sov i baksätet under resan. Och när de andra ville köpa pizza i Gränna var jag fullt nöjd med blåbärssoppa.

Nej, aldrig ska vi glömma julen 2019. Det är så härligt med nya traditioner!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s